Konjunktur – beskriver hur bra eller dåligt ekonomin går

En konjunkturcykel beskriver hur ekonomin går igenom en högkonjunktur och en lågkonjunktur. Cykeln delas in i två konjunkturlägen: högkonjunktur och lågkonjunktur. Dessutom kan den brytas ner i fyra konjunkturfaser: konjunkturuppgång (expansion), konjunkturavmattning, konjunkturnedgång (recession) och konjunkturåterhämtning. En typisk konjunkturcykel varar vanligtvis mellan tre och åtta år.

Konjunkturcykeln delas in i de två konjunkturlägena högkonjunktur och lågkonjunktur. Konjunkturläget bestäms av BNP-gapet, ett positivt BNP-gap innebär att det är högkonjunktur och ett negativt BNP-gap att det är lågkonjunktur.

En konjunkturcykel består av en hög- och en lågkonjunktur. Högkonjunkturen består av två faser: konjunkturuppgång (expansion) och konjunkturavmattning. Även lågkonjunkturen består av två faser: konjunkturnedgång (recession) och konjunkturåterhämtning.

En högkonjunktur definieras av ett positivt BNP-gap, dvs när faktisk BNP är större än potentiell BNP.

En lågkonjunktur definieras av ett negativt BNP-gap, dvs när faktisk BNP är lägre än potentiell BNP.

BNP står för bruttonationalprodukt och är ett mått på värdet av alla varor och tjänster som produceras i ett land under en viss tidsperiod, vanligtvis ett år.

Högkonjunktur är en period då den ekonomiska aktiviteten i landet är hög. Under en högkonjunktur är arbetslösheten låg, och produktionen av varor och tjänster är på en hög nivå. Ofta åtföljs högkonjunkturer av ökad konsumtion, högre investeringar och generellt positiva ekonomiska indikatorer.

Lågkonjunktur är en period då den ekonomiska aktiviteten i landet är låg. Under en lågkonjunktur är arbetslösheten högre, och produktionen av varor och tjänster minskar jämfört med högkonjunkturperioder. Lågkonjunkturer karaktäriseras vanligtvis av minskad konsumtion, lägre investeringsnivåer, och generellt sett negativa ekonomiska indikatorer.

Konjunkturuppgång, även kallad expansion, är tillväxtfasen i en högkonjunktur i konjunkturcykeln. Under denna fas ökar ekonomisk aktivitet, produktion och sysselsättning växer, aktiemarknader stiger, konsumenternas förtroende och konsumtion ökar, och arbetslösheten minskar. En konjunkturuppgång definieras av att BNP är högre och växer snabbare än potentiell BNP.

Konjunkturavmattning är fasen då högkonjunkturen har passerat sin topp och är på väg in i en lågkonjunktur. Under konjunkturavmattningen börjar den ekonomiska aktivitetens tillväxt att sakta ner, men har ännu inte vänt till en negativ tillväxt. Detta kan vara en följd av faktorer som högre räntenivåer, eller minskat konsumentförtroende. En konjunkturavmattning definieras av att BNP är högre men växer långsammare än potentiell BNP.

Konjunkturnedgång, ofta kallad recession, är nedgångsfasen i en lågkonjunktur i konjunkturcykeln. Under denna fas upplever ekonomin minskad produktion, ökad arbetslöshet, och ofta ett minskat förtroende bland konsumenter och företag. Det är en tid av ekonomisk tillbakagång som kan leda till utmaningar för såväl individer som nationer. En konjunkturnedgång definieras av att BNP är lägre och växer långsammare än potentiell BNP.

Konjunkturåterhämtning är fasen då lågkonjunkturen har passerat botten och är på väg in i en högkonjunktur. Under denna fas ser man tydliga tecken på förbättring, såsom en ökad produktion av varor och tjänster, minskande arbetslöshet, ökade investeringar och positiva rörelser på aktiemarknaderna, samt ett växande förtroende bland både konsumenter och företag. En konjunkturåterhämtning definieras av att BNP är lägre men växer snabbare än potentiell BNP.

Faktisk BNP visar det verkliga värdet av varor och tjänster som produceras i en ekonomi, medan potentiell BNP representerar ekonomins maximala hållbara produktionskapacitet utan att orsaka inflation. Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP kallas BNP-gap.

Under högkonjunktur ökar ekonomisk aktivitet, vilket kan leda till högre efterfrågan och stigande priser, resulterande i inflation. Under lågkonjunktur minskar ekonomisk aktivitet och efterfrågan sjunker, vilket sänker inflationen eller kan leda till deflation.

Konjunkturen mäts genom att jämföra faktisk BNP med potentiell BNP. När faktisk BNP är över potentiell BNP, är ekonomin i en högkonjunktur. När faktisk BNP är under potentiell BNP, är ekonomin i en lågkonjunktur.

Konjunkturer, eller ekonomins naturliga upp- och nedgångar, beror på en mängd olika faktorer, både inre och yttre. Några av de vanligaste faktorerna är: folks och företags spenderande, investeringar, räntenivåer bestämda av centralbanken, allmänt förtroende för ekonomin, samt oväntade stora händelser som krig eller naturkatastrofer.

Högkonjunktur kännetecknas av ekonomisk expansion och välstånd, medan en lågkonjunktur kännetecknas av ekonomisk nedgång eller stagnation. Under en högkonjunktur upplever ekonomin tillväxt, arbetslösheten är låg, och företag och konsumenter är oftast optimistiska, vilket leder till högre konsumtion och investeringar. Däremot kännetecknas lågkonjunktur av en avmattning i ekonomin, stigande arbetslöshet, minskad förtroende och mindre efterfrågan på varor och tjänster.

Regeringen kan påverka konjunkturen genom att föra en aktiv finanspolitik. Detta inkluderar exempelvis, offentliga utgifter, skatter, bidragsnivåer och regleringar och införande av lagar som påverkar företag.

Genom att höja och sänka styrräntan kan Riksbanken påverka inflationen. Styrräntan är bankernas ränta när de lånar pengar hos Riksbanken, och den räntan påverkar sedan alla andra räntor i det ekonomiska systemet och därmed både inflationen och den ekonomiska aktiviteten.

Konjunkturen beskrivs av konjunkturcykeln, som i sin tur delas in i konjunkturlägena högkonjunktur och lågkonjunktur. Varje konjunkturläge består av specifika konjunkturfaser. Högkonjunkturen består av faserna konjunkturuppgång och konjunkturavmattning, medan lågkonjunkturen består av konjunkturnedgång och konjunkturåterhämtning.

Högkonjunktur och lågkonjunktur är faser i den ekonomiska konjunkturcykeln som beskriver ekonomins upp- och nedgångar över tid. Högkonjunktur är en period med stark ekonomisk aktivitet, låg arbetslöshet och hög produktion. Lågkonjunktur är motsatsen, med svag ekonomisk aktivitet, högre arbetslöshet och minskad produktion.

Högkonjunkturer uppstår inte isolerat på grund av en enda faktor, utan är oftast resultatet av en kombination av flera positiva händelser och förhållanden som samverkar. Exempelvis: ökad efterfrågan, låga räntenivåer, statliga stimulansåtgärder, positivt förtroende bland konsumenter och företag, ökad extern efterfrågan och teknologiska framsteg.

Lågkonjunkturer uppstår ofta på grund av minskad efterfrågan, höga räntenivåer, minskat förtroende, finanskriser, externa störningar, plötsliga råvaruprisökningar och strukturella förändringar i ekonomin. Dessa faktorer verkar ofta i samspel och inte isolerat.

Högkonjunktur innebär oftast ökad sysselsättning och ekonomisk tillväxt, vilket generellt ses som positivt. Lågkonjunktur medför däremot ekonomisk nedgång och högre arbetslöshet, men kan korrigera ekonomiska obalanser. Båda har sina för- och nackdelar, men högkonjunktur ses ofta som det mer önskvärda läget.